.

Torsdagkväll. Jag känner mig ensam men det är lugnande på något vis. Det känns skönt att vara med mig själv, här och nu. Jag har massor av tända ljus, min rosa ljusslinga tänd och Ed Sheeran på hög nivå. Jag känner för att gråta, men inte för att jag är ledsen, utan för att få ut allting. För att bli ren igen. För att känna mig färdig. Kanske för att avsluta ett kapitel som aldrig ens började. Kanske för att börja ett kapitel som aldrig riktigt fick sitt slut. 

Ju mer jag tänker desto svårare blir allting. Ändå kan jag inte låta bli att låta tankarna försvinna bort på villovägar. Jag vet inte vad jag känner, och jag byter bland låtarna för att försöka förstå känslan i maggropen. Men det är som att jag inte vill, inte kan förstå och den konstiga känslan fortsätter lägga sig över min kropp. Och jag känner mig ensam men lugn. 

/Hannah