.

give me love like never before, 'cause lately i've been craving more
and it's been a while but i still feel the same
maybe I should let you go, you know i'll fight my corner
and that tonight i'll call you after my blood is drowning in alcohol
no, i just wanna hold you


Du är den enda. Jag saknar dig. 

Var bara tvungen att få ut mina känslor någonstans och denna deserted bloggen var enda stället jag hade. 

/Hannah

Jag faller nästan alltid för en viss typ av killar och jag är trött på det. Jag faller alltid för fel killar och jag är trött på det. Antagligen för att det aldrig någonsin vill go my way. 

Eftersom det aldrig någonsin går rätt med min typ av killar har jag beslutat mig för att prova något nytt och gå efter killar som verkligen inte är min typ. Jag ska inte titta på killar som är min typ. Eller jo kanske titta lite...men absolut inte röra! 

Min typiska killsort är ljushåriga killar med blåa ögon och som ser (jävligt) unga ut. Detta typiska utseendet jag gillar har gjort att jag "råkat" strula upp en och annan sextonåring i mina dar. Too bad. Men det är i alla fall inte bara på utseendet jag har en typisk stil, utan även på personligheten. Jag faller oftast för tillbakadragna killar som är lite socialt misanpassade och inte riktigt vågar ta intiativ. Tänk er den där typiska killen som aldrig riktigt vågar yttra sig  och brukar sitta tyst i sociala sammanhang, i alla fall tills alkoholen kickar in eller han börjar lära känna alla. 

Att jag dras till den sortens killar har gjort det väldigt jobbigt för mig. Jag har alltid fått ta stegen och make things happen. Vilket i och för sig nog är det jag egentligen vill, jag själv tycker det är väldigt jobbigt när folk blir "för på" och försöker ragga upp en eller blir för närgångna. Men att vara den som tar intiativ har blivit tråkigt och jag börjar bli väldigt trött på att jämt bli sårad för att personen (ja okej det fanns en special someone!) aldrig någonsin vågar speak his mind mer än på fyllan.

Därför har jag nu beslutat mig för att alla killar jag ska ragga på i framtiden inte får vara min typ. Egentligen vill jag inte ens ragga, jag vill bli uppraggad. För en gångs skull vill jag att någon ska vara för på, för närgången och för mycket. Jag vill bli tagen med storm. 
 
Jag eftersöker sociala, utåtriktade killar som vågar ta plats och inte sitter i ett hörn och är tysta. Jag eftersöker en kille som vågar ta min hand i ett rum fullt av sina vänner och inte är rädd för att bjuda på sig själv. Jag eftersöker en kille som inte är rädd för att förlora allt.

 

Ett plus är också om du INTE är blond, blåögd och sexton år. Just so you know. 

/Hannah 

 

 

Det är måndag och Sweden Rock är över. Jag känner mig lite tom inombords och kan säga att jag till hundra procent redan saknar alla människorna, våra nya bästa vänner som var norrlänningar, musiken, vårt svinkalla tält, de många matstånden och konstigt nog även parkeringen vi jobbade assen av oss i 18 timmar. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag tror att det här kommer vara en av sommarens bästa helger. Här kommer rocken i bilder. Sitter just nu och lyssnar på mitt och Lykkes nya favoritband Europe och får chills av att kolla på bilderna. Längtar redan tills nästa år!

/Hannah

Idag är en sådan där dag. En sådan där dag när inget riktigt vill stämma. Jag känner mig ensam och fel. Fel för att jag inte vet vad jag vill och vem jag är. Det känns som jag tappar bort mig själv mer och mer för varje dag som går. Jag har ändrats mer på bara några månader än jag gjort på hela år och det skrämmer mig. 

Paniken och ångesten lever som ett monster inom mig. Jag gör och säger saker jag ångrar innan de ens hinner smälta in. Jag gör tusen misstag och sårar och sviker mig själv och det jag tror jag vill. Ändå går det inte att sluta. Jag kan inte sluta göra misstag, för så länge jag gör dem känns det i alla fall som jag lever. Paniken och ångesten får mer än gärna vara ett monster inom mig för då är jag i alla fall inte tom. 

Jag har spenderat dagar, nätter och till och med år på att vara tom. På att inte känna, på att vara apatisk, på att vara en fånge i mig själv. Jag är trött på att vara instängd och tillfångatagen. Jag vill vara fri, jag vill ha det bra, jag vill leva. Kanske lite för mycket och kanske lite för fort. Jag hinner inte riktigt med och det gör att jag försvinner, förändras och blir till någon jag inte längre känner. 

Jag vet att jag borde pausa, ta ett steg  tillbaka och lugna mig. Hitta tillbaka till den jag vill vara och dit jag vill komma. Men idag är bara en sådan där dag. När jag inte riktigt orkar, utan bara vill gråta och klaga och gråta lite mer. En sådan där dag då jag inte orkar plocka upp mig själv och alla de delar av mig som finns. Idag är en sådan där dag då jag känner mig ensam och fel. 

/Hannah

Såå det är fredag och de borde vara fest men istället sitter jag med Hannah och Carl i min lägenhet och spelar CP. Lugna alla PK människor jag menar Cider Pong! Det borde vara Beer Pong men eftersom jag och Hannah inte dricker de så var Carl snäll nog att skona oss. Men efter tre spel så är jag och Hannah helt slur. Hon ligger på marken och jag försöker skriva detta inlägget.

Jag personligen ska upp klockan sju för att sedan bli utskickad till en väns modevisning. Jag känner mig så inte bra nog för detta men jag ska klara detta och som det ser ut nu kommer jag vara sjukt bakis! Men va fan man lever ju bara en gång!

Idag har varit en bra dag och jag hoppas att Carl (vårat Fab 2 offer med känner). Hur som helst ska jag umgås med mina två vänner som just nu tar en paus på golvet med cider mage.

Ha en bra fredag alla!

Idag är en sån där dag då jag bara önskar att jag hade mer ork. Jag ser mig omkring och undrar vad jag håller på med, undra vad jag gör med mitt liv. Idag vill jag bara dra för gardinerna, låsa dörren och gå runt i en totalt mörk lägenhet. Jag hatar när såna här känslor bara kommer över en. Det är inte de att jag vet varför, plötsligt är jag bara helt ensam och det känns som om jag tappat greppet om allt.

Jag önskar att jag kunde ha bättre självkänsla än detta. Jag är besviken på mig själv för att jag låtit detta ta över. Ibland när jag minnena bara kommer som en iskall saltvatten våg över mig frågar jag bara mig själv om allt bara var på låsas.
Det har hänt så mycket på så lite tid och jag har förlorat människor jag aldrig trodde skulle försvinna.
Jag ifrågasätter hennes ord, undrar om hennes ord inte är sanna och att ingen någonsin kommer tycka om mig för mig igen. Jag är så rädd för att förlora dem jag har kvar. Så ibland ser jag på mig själv och undrar vem jag faktiskt är, om jag är bra nog. 

Idag är en skit dag. Idag känns som en långsam död och jag är rädd. Jag hatar idag och jag hatar när mina ord inte har någon mening. Jag hatar att jag inte har ork. Jag hatar att jag knappt vill se på mig själv i spegeln mer. Idag är en deppig dag och jag önskar jag var glad.  

Lykke har tjatat på mig som fan att jag ska skriva ett blogginlägg, och för att göra henne nöjd, tänker jag idag ta mig tiden att faktiskt göra det. Har ingen aning vad jag vill få ut av det här blogginlägget så jag kommer antagligen bara svamla och vara lagom djup som vanligt. 

I helgen var vi och festade i Karlshamn. Vad som skulle bli en nykter utgång slutade med att vi drack upp en bacardiflaska och drack en hel del tequila shots. Det var gratis, so why not? Det slutade med att ingen av oss sov i bilen, som Lykke sa, utan vi hamnade istället på tre olika ställen. Vi möttes upp på morgon, fortfarande fulla, för att sola vid Karlshamns hamn och äta våra första svenska jordgubbar - som förövrigt smakade bajs. Det var en helt okej kväll för min del, lite roligare för Lykke som bland annat badade i en fontän (!), men nu är jag lite mer förvirrad än någonsin. Mina känslor är all over the place och det känns mest som jag går runt och har konstant pms, är glad ena sekunden för att sedan bli ledsen, arg och så vidare. Men vafan, jag orkar inte oroa mig. Det som händer det händer. Inget blir någonsin som man tänkt sig och jag tror jag börjat lära mig att leva med det. 

Det är måndag idag, och som ni kanske vet hatar jag måndagar. Måndagar är fyllda med ångest över veckans alla måsten. Men som arbetslös 19åring har jag inte särskilt många måsten denna veckan utan längtar mest efter helgen för att se om det blir några bravader då. Nästa vecka är en väldigt mycket mer händelserik vecka då jag och min kära Lykke drar ner till Skåne för att jobba på Siestafestivalen. Vi har ännu inte fått vårat schema men jag hoppas på att få se band och artister som The Vaccines, Nause, Albin Myers och såklart Håkan Hellström - min och Lykkes allsmäktiga gud särskilt nu i sommartider. 

Veckan efter Siesta vankas det jobb på Sweden Rock Festival, där vi vill se mindre artister och band och istället ha mer alkohol, fyllor och dåliga beslut som blir bra minnen. 

Det är måndag idag, och som ni nu vet hatar jag måndagar. Men snart är sommaren och alla dess dumheter här så det spelar faktiskt ingen roll hur mycket jag hatar idag, för imorgon blir ännu bättre.

Här kommer lite bilder på förra årets underbara och oförglömliga sommar! Let's make this one an even better one, right Lykke? 

/Hannah 

Så det är nu ungefär tre dygn sedan årets marknad gav sig iväg från vår lilla by. De lämnade inte bara stora damm moln efter sig men även ett virrvarr av känslor och sår. Jag tror inte ens att jag kan skriva ner allt som hände för ärligt så mins jag inte ens hälften själv.  Dock kan denna helgen både ses som en sjukt bra början på sommaren och en sjukt dåligt start.  
Precis som Hannah skrev i helgen var vi båda ganska nöjda med att inte dricka igen men som vanligt gjorde vi det som vi inte borde. Vissa saker får oss båda att vilja spy medan andra får oss att skratta dock antar jag att alla minnena kommer få oss att skratta men det är väl om ett par månader.

Jag tror helt ärligt att denna helgen innehöll allt en Teen drama serie skulle behöva i ett manus (bra att jag då håller på att skriva ett…).  Allt från sex till familjebråk, test av vänskaper, dans på bilar, kiss pauser under stora scenen, fylleceller, hångel, karuseller  och ja lite mer sex. Och vi får ju inte glömma den stora flytten som en av våra vänner så hastigt gjorde.  Jag tror alla i mitt liv har överraskat mig i denna helgen och jag har börjat ifrågasätta saker som jag inte gjorde innan.

Inte nog med att helgen var helt fucked up så var dagarna som följde inte mycket bättre. Måndagen spenderades på akuten, i sju timmar satt vi och väntade. Jag är bara glad att Hannah följde med annars hade nog den upplevelsen varit ännu värre.
Nu känns det som ens liv har gått från ”days of our lives” till ”jaha vad gör vi nu?”. Hur som är jag ganska glad att det är lite lugnt igen och jag tror att Hannah och Sara med är det. Nu ska jag snart resa mig upp från Hannahs bekväma säng och ta med mig min hjärnskakning och min nya roommate hem.
I morgon väntar en lång dag! 

 Det är lördag och klockan är halv sju. Jag är fortfarande full och frågan är varför jag är uppe? Och det är en jävligt bra fråga ska ni veta. Shit went down igårkväll och jag kan inte riktigt minnas allt som hände. Jag vet i alla fall en del och den delen jag vet får mig att vilja spy och borsta tänderna sisådär hundra gånger. Vet inte riktigt allt som hände med Lykke men någonstans på kvällen tappade vi bort varandra och jag lämnades till mitt öde och hon till sitt. När ska vi lära oss att vi bara borde stick together så sådan här skit inte händer!?

Jag ligger just nu lite halvnäck i min säng med datorn på hösta nivån och lyssnar på diverse partylåtar. Tydligen var det såhär jag somnade igår. Något jag ångrar nu för huvudet sprängs lite. Och jag är fortfarande stuck i ett moln av alkohol, det är fan ett mirakel att jag ens kan blogga. Iofs skriver jag fel på typ allt och måste radera och skriva igen men men men men.... 

Klockan är halv sju och jag vill att Lykke ska vakna. Eller bara någon av mina andra vänner. Man känner alltid sig så ensam när man är full eller varit full och ligger ensam i sängen.

Meningen är väl att vi ska dricka ikväll med men jag känner mig rätt okej med att inte göra det. Känner mest för att gräva ner mig med tjugo liter glass och Niall. Men det lär ju inte hända. Får väl uppdatera er imorgon hur det gick för nu måste jag fan försöka sova lite mer! 

Mer fyllebloggning åt folket! 

/Hannah

Det är fredag och på första gången på länge kan jag bara andas ut och känna mig lagom levande igen. Denna veckan har varit lite av ett psykiskt helvete för mig pga diverse anledningar som inte är anpassade för bloggen. Men idag vaknade jag upp till glädjebesked och kan tagga våran lokala tillställning till max. 

Ikväll ska jag göra alkoholen till min bästa vän, lyssna på bra musik och dance my ass off. Förfesten är hos Butch där det förhoppningsvis kommer finnas en mängd chill människor och dåliga fyllelekar. I can't wait! 

Nu ska jag rota lite i garderoben och hitta den ultimata outfiten. Ha en bra kväll people!

/Hannah

Så ungefär 24 timmar senare efter den mest deppiga kvällen på länge hade jag tänkt mig (precis som Hannah) att tillbringa min kväll med att dricka tea och titta på One Direction musikdokumentär. Men bara för att mitt liv aldrig ger mig ”a break” funkar naturligtvis min tv inte och jag blir mer och mer frustrerad.
Jag väljer istället att kolla på The L word och ge mig på att försöka skriva lite på en av mina så många halvfärdiga noveller.

Så för inte prata om min nu deppiga kväll kan jag ju säga att denna helgen är vår bys stolthet a.k.a årets marknad! Detta kommer varje år och under de sju snart åtta år jag bott här har det alltid gett mig och mina vänner många bra minnen. Som när man slutade skolan på fredagen och de var så varmt att man gick runt i sommarkläder fram till midnatt för första gången de året. Hur hela stan luktar kanderat äpple och munkar. Jag älskar mest hur hela vår by kommer till liv, hur det som alltid är så tyst och stilla förvandlas till ett tort pulserande hjärta av musik och skratt. Det går inte att förklara känslan när man stod med sin klass det sista året på gymnasiet och såg ner på de blinkande karusellerna, färglada marknadsstånden och hörde rock musiken som mjölktältet är noga med att tvätta sönder under dessa 68 timmar.

Detta är tradition för mig, hur långt bort jag än kommer att bo kommer jag alltid försöka ta mig hem till dessa dagarna. Jag ska minnas mina vänner och allt vi gjorde. Och ja detta gör mig så sentimental att jag måste börja lyssna på Håkan och möjligen ta en lugnande cigg efter att jag skrivit klart.

Hur som helst, vad som än kommer hända denna helgen vet jag att det kommer bli minnen som jag aldrig glömmer. Bra som dåliga. Så jag tänkte dela med mig lite av några speciella händelser som alltid får mig att skratta.
När jag går genom byn ibland kan jag se mig själv kissa mot e där trädet som står så ensamt i mitten av centrum.

 

Jag kan se Jonas kissa lite längre bort och nästan råka sätta sig ner föra att han skrattar så högt.

 

Jag kan se Butch och Simonson stå helt blöta efter sin simtur i fontänen borta vid lekplatsen.

 

Jag kan höra min egen stammande röst som frågar den snyggaste killen (på den tiden) om hans msn (hahah ja msn! Jag och Hannah hade ett gott skratt över detta).

 

Jag kan speciellt se oss fem efter en lång dag av förväntan uppe i D-huset komma springande ner för den oändligt långa trappan med stora leenden på läpparna och Katta som högt lovar att detta året ska hon inte spela upp alla sina pengar.

 

Jag kan se Ica och Hannah framför mig medan vi snattar åt oss godisbitar och Hallo Kitty ringar.

Jag hör Jonnas fnissningar och fylle hickningar medan jag står i kön för att få min mjölkdrink.

Detta är den bästa tiden på året och den startar alltid med en helg som alltid ger oss massa känslor.
Nu har jag pratat nog om saker som jag antar att ingen bryr sig om! Så jag ska nu ta min mindre deppiga rumpa ut i köket och göra lite mer tea och sen blir det att kolla lite mer The L word. Sov gott alla!