.

Nu är det slut. Mitt favoritprogram i hela världen. Melodifestivalen. Det kändes som det började igår, och nu är allt slut. Men det var en jävla final. Alla var så himla bra och det märktes att alla finalisterna hade taggat till rejält. 

Mina favoriter var Anton Ewald med Begging och Robin Stjernberg med You. Älskade Antons låt för det kändes som den ultimata partylåten, den gör mig alltid glad och får mig att tagga till. Jag älskar You för att jag gjort den till min och Lykkes låt. Den får mig alltid att tänka på henne och att hon är min bästa vän, den som alltid finns där för mig och stödjer mig genom allt. Den får mig att förstå hur mycket hon betyder för mig, och hur mycket jag uppskattar henne. Hon är bäst, hon står ut med mig när jag har mina pmsattacker, är emotional unstable för melodifestivalen, och när jag kommer på den spontana idén att färga mitt hår i ombre är det hon som peppar mig och håller i färgflaskan. Även fast hon är livrädd för att förstöra mitt hår gör hon det. För mig och för att jag vill. OH GUD JAG TROR JAG DÖR, JAG MÅR DÅLIGT OCH ÄR LEDSEN. ÄR EMOTIONAL UNSTABLE (har pms) OCH SÅ KOMMER LYKKE OCH GER MIG ETT PAR BRILLOR SOM JAG VELAT HA FRÅN HM MED VÄRLDENS SÖTASTE LAPP. 

Så nu har jag börjat gråta ett par gånger idag helt enkelt. När Loreen sjöng med en barnkör, när Yohio trodde han vunnit och Robin trodde han inte vunnit och när Lykke gav mig brillorna. Vet inte hur jag ska må eller hur denna kvällen kommer fortsätta. Känns som jag har en dålig fylla i kroppen utan alkohol. 

Förövrigt hade vi en awesome photoshoot idag som Lykke antagligen kommer berätta mer om vid ett senare tillfälle. 

Men nu ska jag gå och kanske gråta lite till. 

/Hannah