.

Det är fredagskväll och jag känner mig ensam. Alla mina vänner är någonstans och har roligt. Lykke har filmkväll, en annan vän har fest och några ska gå ut på klubben och dansa. Alla mina vänner är någonstans och ändå sitter jag på mitt rum och känner ensamheten komma smygande. Jag hade kunnat vara på tusen platser ikväll, omringad av människor jag tycker om och som tycker om mig tillbaka, men ändå är det i mitt rum med de tända ljusen jag är och trivs allra bäst just nu.

Jag har börjat tröttna på allt och alla i min värld. Jag har börjat tröttna på Olofström. Eller börjat och börjat, jag har väl alltid varit trött på Olofström. Det är för litet, för påträngande och för tyst. Jag vill bort. Jag vill till något stort, spontant och högljutt. Jag vill inte vara fast här för alltid, jag vill bli bättre än det här. Rädslan att jag aldrig kommer våga ligger ständigt i mitt bröst. Att fylla 20 snart gör allting ännu värre. Jag vill inte bli äldre, jag vill stanna i den här åldern och hinna göra allt jag vill med mitt liv innan det är försent, innan allt försvinner. 

Känner mig överdrivet djup på bloggen just nu men lovar att försöka vara mer lättsam i fortsättningen. 85 procent av tiden är jag en sjukt laid back typ faktiskt. Bara inte idag. Men nästa gång, I promise. 

Hoppas ni har en bra, och inte lika ensam och deppig, kväll som mig.

/Hannah